mamaking.blogg.se

Jag kom fram till att starta en blogg vore en bra idé nu när jag har så mycket tid över och tankar i huvudet. En perfekt sysselsättning när jag vaknar mitt i natten och inte kan somna om. Vilket nu för tiden är varje natt. Jag tror att kroppen förbereder sig på hur livet efter förlossningen kommer att se ut. Ställer in sig på de sömnlösa nätterna. Det känns så otänkbart att vi mer eller mindre när som helst kommer ha ett litet liv vi ska ta hand om. Det här med att vara gravid vet jag hur man gör nu, jag är van. Men hur mycket vi än förbereder oss för vad som komma skall så känns det ofattbart.

 

Jag minns chocken när vi fick redan på att jag var gravid, jag var så förvånad över att min kropp fungerade som den ska. Vi var överlyckliga men kunde inte riktigt förstå att det hände oss. Det var så konstigt så jag trodde bestämt att det var fel på testet. Alla fem test jag gjorde den dagen. Vi kontaktade sjukhuset och dem bokade en tid för oss att komma in runt 8 veckor senare. Jag blev väldigt förvånad. Skulle jag gå runt där i flera veckor och bara lita på några streck på en plastbit. Det var ju säkert ändå fel på alla testen eller så var jag skendräktig. Så vi bestämde oss för att boka in ett tidigt ultrajud på en privat klinik. Dem hade skickat instruktioner om att man bör dricka ca en halvliter genomskinlig vätska te.x. vatten runt en halvtimma innan man kommer in så dem kan se tydligare med ultraljudet. Jag var så nervös att jag jag hällde i mig en och en halv liter innan jag åkte hem ifrån så väl på plats trodde jag att min urinblåsa skulle explodera. Vilket barnmorskan faktiskt konstaterade, oj vilken full blåsa du har. Jag kände mig så dum, men jag ville ju att det skulle gå så bra som möjligt. Men jag var inte skendräktig och det var inget fel på testerna. Jag var gravid. Det ända man kunde se på bilden var något som såg ut som en jordnöt och det var vårt barn. Vi fick lyssna på hjärtslaget och både jag och maken grät en tår. Vi var så lyckliga.